Olicka

Förra helgen hade vi storfrämmande. Mina föräldrar, hundar, storebror och på lördagkväll kom Eva och Raine med ut. Inne i stan pågick nämligen STCC. Jag och pappa fotade. Jag tog tre gånger så många bilder som pappa. Och fick nog hälften så många bra.

På lördagkväll satt vi i vår lilla trädgård och åt mycket god mat, eftersom det var Eva och Raines första besök så var vi tvungna att ta en promenad. Jag såg allt det vackra i naturen och smällde av en del bilder…. =)

På morgonen firade vi Sveriges nationaldag med en glass i Klåva. Mycket trevligt. Gustav var helt lyrisk över besökarna. Han har fått löfte av Raine att han ska få åka traktor på midsommar.

Orkar ni kolla på ett par bilder? =)

Eva

Storebror

Det vackra barnet

Min lilla mamma

Min mycket koncentrerade paps

En tulpan i vår trädgård. Vi har aldrig planterat nån sån. Den har invandrat. Tack för det!

Dom där ögonen. Och den lilla pussmunnen. <3

Raine i solen i Jungfruviken

Smörblommor

OrmbunkeRaine & Gustav. Det var meningen att det lilla barnet skulle somna. Nej, det gjorde han inte….

Nemo luktar på havet

Pappa och Valle äter glass på  nationaldagen.

Nemo har aldrig någonsin fått mat. Stackars vovve….

Gustav busar med mormor.

Annars då? Jo tack. Det är bra. Försöker hitta min väg genom djungeln ungefär. Det ordnar sig.

Så, nu var det gjort. Min slututställning, bilder jag levt med, tänkt på, jobbat med, våndats över, älskat och ibland hatat i närmare tre månader. Först som idé och tanke, senare som fotografering och sen som redigeringsobjekt och printar.

Det har gått upp och ner, fram och tillbaka, det har för det mesta varit kul men ibland har jag slitit mitt hår och fällt ett par tårar….

Jag är nöjd med resultatet.

Tanken bakom detta projekt var att fota människor runt omkring mig, de människor jag gillar och vill ha kvar. Projektet heter 16 – 12.

16 bilder och 12 månader.

Efter ett tag så kom jag på att jag skulle ta en av mina favoritfotografer och härma en bild som den gjort. Då lossnade allt och blev jättebra!

Så här är dom:

Mina killar. Denna bild har egentligen ingen förlaga. Dom satt bara där en dag när vi var ute på promenad och det var så fint.

Min klasskompis Kristin. Fotografen heter Julia Margaret Cameron och hon levde i slutet på 1800-talet i England.

Min svåger Per. Fotografen är rätt okänd men bilden är på Robbie Williams från videon Angels.

Min klasskompis Jossan och hennes mycket trevlige fästman Richard. Fotografen heter Edward Weston och är väl mest känd för sina bilder av paprikor och snäckor.

Världens vackraste Sofia. Hon går på min skola, blivande formgivare.  Här finns ingen egentlig fotograf, jag visste bara att jag ville fota henne som en gammaldags filmstjärna.

Jonna och Lina, mina mammakompisar. Richard Avedon heter fotografen, mest känd för sina mode och dokumentärbilder, helt fantastisk på att fånga människor.

Johan, klasskompis och teoretisk son….

Fotografen heter Hedi Slimane, han fotar mycket snygga människor med alldeles fantastiskt ljus.

Den mycket älskade storebrodern Henrik. I Jungfruviken hemma hos oss. Lennart Nilsson fotade Evert Taube vid havet med nästan exakt samma ljus. Herr Nilsson är väl mest känd för sin bok om hur barn blir till. Han är även en av Sveriges absolut bästa porträttfotograf.

Mini – en mycket modig tjej. Snygg som få, snäll som 17. Min vän.

Fotografen heter Robert Mappelthorpe. En av de största, bästa på ljus och att få fram människors innersta. Dog alldeles för tidigt.

Föräldrarna, de bästa. Fotade på eftermiddagen på vår baksida.

Jag tog Richard Avedon även till denna bild, han gillade att fota rakt upp och ner med bra ljus.

Mina svärföräldrar Uno och Ann-Marie.

Jag visste att jag göra ett enkelt, snyggt, klassiskt porträtt av dom.

Då vände jag mig till maestro, Irving Penn, han dog förra året 92 år gammal och jag uppskattar hans bilder mer och mer.

SnyggAleks, min klasskomis, alltid glad och ett yrväder. Det var kul att fota honom lite lugn och harmonisk.

Jag valde Hedi Slimane till denna också, Aleks passar liksom att bli fotad så här.

Mina ypperligt snygga, underbara tjejer! Anna och Cilla.

Fotografen är svensk, Thron Ullberg. Jag såg honom för första gången på Fotomässan och älskade hans bilder från första stund.

Min lärare Patrik S, han öppnade mina ögon för fotohistoria och jag var hooked!

Fotografen heter Hans Hammarskiöld, en klassisk svensk fotograf som även har knäppt mycket fina bilder på vår kronprinsessa när hon var liten.

Petter, min huvudlärare. Han har öppnat mina ögon för Photoshop, Dreamweaver, Illustrator, InDesign och en massa annat som jag var tveksam till om jag överhuvudtaget ville lära mig ett endaste dugg om. Otroligt kunnig och framför allt förbaskat kul. Om man nu fattar hans skämt. =)

Jag fick inte välja fotograf till denna bilden, modellen är för envis…. Det är i alla fall den mycket berömda svenska fotografen Christer Strömholm, ett självporträtt till och med.

Men kolla här då!

Jag alltså. Ett självporträtt måste man ju ta. Detta var bilden jag kämpade längst med, jag blev aldrig nöjd.

Fotografen är Robert Mappelthorpe, när han tog denna bilden var han svårt, svårt sjuk i AIDS och dog bara ett par månader senare.

Det var min slututställning.

Hope you liked it… =)

Smartson letar efter ett antal testpiloter som skall testa en Canon EOS 550D. Efter genomfört test får Testpiloterna behålla kameran.

http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

På fredag den 21 maj har min skola slututställning på Naturhistoriska muséet i Göteborg. Kl 15 startar vernissagen och alla är hjärtligt välkomna.

Inför detta har jag fotat, fotat och fotat lite till. Jag tänker inte avslöja mitt tema nu, det får ni se på utställningen eller här i bloggen om ni inte kan komma….

Såklart ville jag ha med mina killar. Nu blir det inte dessa bilder så jag kan ju visa dom. Mest för att dom är så fina. Och mina. Älsklingar.

Den 1 maj firade vi lillemans födelsedag. Det var fint väder, uppehåll på förmiddagen och solsken på eftermiddagen och kvällen.

Mormor, morfar, morbror och hundarna kom dagen innan. Gustavs lycka visste inga gränser.

Hans födelsedag inleddes med väckning (brutal sådan då han sover som en sten – som sin far), paketöppning och promenad med vovvarna.

Sen kom alla kompisar! Mest tjejer. Bara en kille till har smygit sig in i gänget, Anton.

Det var en helt fantastisk dag med massa kärlek, bus, supergoda tårtor, muffins och bullar och så många fina paket!

Här kommer några bilder:

God morgon sömntuta! Du fyller år i dag!

Morbror och Nemo hjälper till att öppna paket.

Barbapappakudde från mamma och pappa.

Skottkärra från mamma och pappa, resten av paketen från mormor och morfar.

Ratt till vagnen. Mycket uppskattat!

En mycket glad tvååring.

En av favoritpresenterna! Vi har en liten orkester här hemma nu.

Den mycket uppskattade tårtan. Den var smarrig, med fruktmousse.

Det var superkul att blåsa ut ljusen så vi gjorde det två gånger.

Nästan alla kompisar. Två sötnosar fattas. Den ena hade åkt hem och den andra tvekade lite om hon skulle vara med.

Vi hade en härlig dag, Gustav var trött och nöjd också.

Det är rätt fantastiskt att tänka på hur mycket som hänt på två år. Vi har fått en envis, glad, rolig, smart, underbar unge som gör oss förundrade och tacksamma varje dag.