Är hemma idag. Igår vände jag ut och in på magen, bara på skoj sådär. Det verkar gå nåt.

Idag sitter jag i rutig flanellpyjamas och gråter över Keanu och Sandra. The Lake House. Jävla skitfilm.

Farmor lämnade lillungen på dagis i morse, det är tur vi har dom.

Livet springer iväg med oss just nu, hinner ingenting känns det som, många projekt, lite tid. Jag skulle vilja ha ett par mystimmar varje dag. Bara vara-timmar. Tillsammans med mina killar.

Vi har väl kommit in i nån slags rutin igen, Gustav har återgått till att komma till oss mitt i natten. Underbart, fast ibland så beter han sig som en korsning mellan mullvad och helikopter. Knöloböko.

Imorgon måste jag vara bra så att jag kan gå till skolan. Jag ska fota en mycket gravid Karin. Vi har träffats på nätet, vi är ett gäng mammor som träffas lite då och då, det är verkligen kul att man kan ”connecta” så.

Ola hämtade Gus på dagis igår och då fick han höra att Gustav pratar väldigt mycket…. Mmmmmhmmm, vi kan bara hålla med. Han är väldigt sällan tyst och är han det så gör han bus…. Självklart njuter vi av honom och hans utveckling men ibland går det lite väl fort, han har liksom så bråttom till nästa steg.

Han fullkomligen älskar att prata i telefon, nu pratar han tillbaka, förut så lyssnade han bara,. Han visar alla sina saker för den han pratar med, det kan bli rätt obegripligt om man inte kan hans ord. Parabol till exempel, eller broink. Så låter det när morfar skottar snö.

Nu ska jag kolla på en skitfilm, ibland måste man se nåt dåligt för att uppskatta de bra.