Orkar inte skriva nåt ikväll.

Bilderna får tala!

Vår lillprins som nisse på dagis. Dom sjöng jättevackert men Guslingen ville inte sitta ensam där framme…

Dagarna efter han blev helt frisk åt han ikapp. Här är det spagetti och köttfärssås. Och broccoli!

Lite konstigt klippt men ögonen… dom ögonen… och glädjen.

‘

Han satt här och läste och ljuset var så fint. Bara för att liksom.

Sist kommer mina favoriter just nu. Ola och Gus badade, tvålkritorna var såklart med. Gus berättade vad Ola skulle måla.

Bland annat kan man se en banan, en parabol (konstiga ord han kan va?!), en kopp te (uttalas Tiiii) och en pastaskruv.

Lilla hjärtat njuter i badet.

Nu ska vi klä granen och dricka skumpa!

Känner att det blev lite tråkigt och dystert här.

Livar upp det hela med lite bilder.

Och lite mammaskrytuppdatering.

Gustav har lärt sig lite nytt.

I lördags stod han och ropade på Nellie och Rasmus. Högt och tydligt: KATT! KATT! KAAAATT! Inga katter kom…

I söndags kom han hem från farmor och farfar, då hade ungen lärt sig ett nytt ord: blinka (biiinka) och så blinkar han lite fint.

Han har lagt sig till med en bohusländsk dialekt när han säger bil, det är låååånga iiiiiii:n. Gulligt som 17.

Att rita (målla) är det roligaste som finns. Helst av allt gitarrer. Han ropar OOOOOLLA MÅLLA TARR!!!!! Vilket betyder: Kära far kan inte du måla en liten gitarr till mig???

Så. En uppdatering om det bästa vi har.

Och så kommer de länge utlovade badrumsbilderna. Nu när det är klart. Vi satte upp lamporna i söndags. Det tog en halvtimme och inte ens en enda svordom. Vi är ett bra team, jag och han den där jag är gift med.

En mycket söt, trött, snorig unge gör det bästa han vet.

Gustav har döpt om tomten till tobbe. Han älskar alla tobbar….

Under stor koncentration målar den finaste killen en TARR! Kolla penngreppet!

Söndag morgon. Huset är knäpptyst. Bara jag är vaken. Nellie ligger på kudden bredvid mig och sover. Rasmus ligger vid matskålen i köket (surprise!!!!) och mina två underbara killer snarkar i kapp i Gustavs rum.

Det har varit en lång vecka. Allt började när vi var i Avesta för att gå på bröllop. Vi åkte på torsdags eftermiddagen och allt var frid och fröjd. Gustav blev glad över att få träffa moma, moppa och Hinka. Han blev ännu gladare över att få träffa hundarna som han förföljde och pussade på.

Vi hann göra en massa på fredagen, klippa Gus, fota familjen, shoppa, prata med massa folk och ha trevligt. På fredag kväll fick han feber. Han var rätt ok ändå. På lördagen var han hängig men följde med till kyrkan. Han var framme vid mikrofonen med mig när jag läste dikt…. tyst som en liten mus stod han där….

Men sen var det slut, han fick bara högre och högre feber så Ola och Gus fick åka hem till vovvarna medans resten av familjen gick på bröllopsfest.

Under kvällen/natten blev han mycket sämre, hosatn gick över till att låta som hundskall och hans andning var mycket ansträngd.

På sjukvårdupplysningen sa dom att det ar på grund av febertoppar som det lät så.

Klockan 6 på söndag morgon fick jag nog. Ringde sjukvårdsupplysningen igen och sa att nu behöver vi hjälp! Off to Falu lasarett. Där fick han andas in adrenalin, dricka cortisontabletter och bli lite undersökt.

Andningen blev bättre. Och vi pustade ut lite. Flängde ner till Avesta igen, packa, packa, ge ungen mat och flänga till Hönö. Resan var inte speciellt kul. Han mådde inta bra och ville helst sitta i mitt knä.

På måndagen var jag hemma med honom, han var otroligt febrig och andningen var dålig så jag ringde Barnmottagningen här ute som tog in oss på en gång.

Där gick hans vanliga doktor igenom hela ungen och tog blodprov för att kolla infektion och blodvärde. Allt såg bra ut så han fick cortison och inhalationer igen.

Det hela upprepade sig på tisdagen.

Vi har sån himla tur att vi bor här. Och att barnmottagningen är helt underbara!

Vi har turats om att vara hemma med honom denna vecka. Jag tog måndagen, Ola tisdag-onsdag, farfar torsdag och farmor fredag.

Idag är det en vecka sedan allt började och han har varit feberfri sedan torsdagen. Men astman är rätt besvärlig på morgonen och kvällen.  Han vill sova mycket och äter inte bra.

Det är tufft att ha en liten kille som inte mår bra. Man vill bara ta över febern, hostan och ge honom lite av sin ”friskhet”.

Nu har dom vaknat. Gustav ägnar sig åt sin nya besatthet. Att måla. Han ritar och ritar, helst gitarrer och katter.

Idag ska vi pynta och sätta upp badrumslamporna.

Och naturligtvis krama på lillkillen och njuta av att han håller på att bli frisk.