Archive for november, 2008

Allt på en gång

Sådär, då var årets födelsedag avklarad! I måndags blev jag ett år äldre men fortfarande inte klokare.

Mamma var här i helgen. Det var underbart mysigt. Vi fick umgås jättemycket och hon hjälpte oss verkligen massor. Tack så mycket, mamma!

Vår lille guldtacka har kommit på hur man vinkar! Han satt i hoppgungan i fredags när vi åt middag och plötsligt så hör vi: Heeeeeeeeee! Och där sitter han. Skuttandes som en liten kanin på amfetamin och vinkar. (med vänster hand)

Två sekunder senare upptäcker han sin hand och stirrar på den med förundran…Vad är det??? Vad gjorde den???

Föräldrarna och mormodern skrattade och vinkade lika mycket tillbaka! Mamman fällde en tår. Jag skyller på att jag åt starka smärtstillande och var lite lummig.

Igår morse låg han på golvet och lekte, jag stod en bit bort och diskuterade med pappan. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur nåt rör sig….. Jodå, nu har han kommit på hur man tar sig framåt!!! Tekniken är inte den vackraste han ålar-drar-hasar sig. Men framåt går det!

Vi tror att det beror på att Gustavs kompis Elsa var här i måndags. Han blev en smula frustrerad när hon bara försvann i ett huj och han inte hann med.
Han måste även lära sig att ragga på tjejer på ett korrekt sätt. Att försöka slita av dom kläderna och dregla ner dom funkar inte!

Elsa lärde honom en till sak. Att skrika högt. Tack sötaste Elsa. Det övade han på igår.

Idag ska vi få besök igen. Jag har aldrig träffat dom. Spännande. Dom ska få mat av mig. Bra muta.

Jag återkommer väl med fler framsteg snart. Sonen verkar vilja lära sig allt på en gång!

Kramkram.

Operationen

Allt gick bra. Senskidan i vänster hand är kluven.
Det var läskigt när dom tömde armen på blod. Den blev alldeles vit.
Jag fick lite extra hejsan-hoppsan medel innan dom skulle snitta upp mig för då ville jag gå hem….

Men i det stora hela gick det bra. Och nästa gång (den 4:de december) vet dom hur mycket dom ska pilla i mig så att jag inte vill gå hem…

Min lilla mamma är här nu. Hon ska vara här över helgen för att hjälpa oss med Gustav och hemmet. Jag sitter i soffan och hon stryker. Det är svårt. Att låta bli.

Jag ska snart gå till sängen och vila lite.

Tack för alla tankar!!!
Jag kände er nog minsann.

Massa kramar!

Läkarkoll.

Idag har avkomman varit på läkarkoll. Han fick höga betyg. Han är tdligen tidig med det motoriska. Han visade så glatt upp sin förmåga att sitta, ställa sig upp och gå med stöd. Allt ackompanjerat av ett bubblande skratt.

Showoff….
Skönt att allt är bra. Att han är perfekt vet vi redan!

Jag var ute på dåligheter i lördags. Drack lite öl med två av mina internetmammor. Det var mycket trevligt och jag hoppas att det kommer upprepas inom en snar framtid!

Imorgon opereras jag. Jag är helt ärligt jättenervös. Även fast det bara blir lokalbedövning så känns det läskigt. Men Ola har lovat att det ska gå bra.

Just ja, lilleman har fått ytterligare en tand. Den bryter igenom just nu. Han är klängig delux och jag är alldeles kladdig av allt dregel.

Lova att tänka på mig och att hålla tummarna imorgon.

A small step for mankind but a gianormous step for Gus

Lilleman har hoppat i utvecklingen de senaste dagarna.
Det har märkts på en ovilja att sova, äta och vara längre än 3 meter eller två sekunder från sin mamma.
Mamman är trött.

Sonen är jätteduktig!
Det började i söndagskväll då Ola rapporterade från toan :”Nytt ljud!”
Jovisst, där ligger vårt lilla knyte och låter som en hel karl. Med diarrè. Han har upptäckt pruttljudet.

I måndags när jag pratade med min lilla mamma och beklagar mig över hur trött jag är och hur jobbig Gustav är på nätterna så ser jag hur den lilla, lilla sötnosen för söker lyfta på rumpan!!!
Han sitter typ med fötterna mot varandra och försöker ställa sig upp. Nåväl, dagen förflöt utan större händelser. Lite övning av nya ljud och så bara.
När pappa kommer hem så tar han över lekandet och helt plötsligt så ställer sig ungen upp!!! Bara sådär. Ola håller i hans händer men hjälper inte till nåt, utan Gustavius ställer sig upp på egen hand. Duktiga unge. Han tycker dessutom att det är så fantastiskt kul så han tokskrattar hela tiden!

Igår föll han tillbaka i gamla gängor igen, fast ändå inte. Han var bara så gnällig. Det enda som hjälpte var att ligga på rygg i mitt knä och att jag satt och hoppade med benen. Då kunde han sova. Han ja….

I morse så tittade jag in i hans mun och där fanns svaret. En tand. På väg upp ur tandköttet. Fy vad det måste klia och göra ont.

Han vill inte äta speciellt mycket och tuggar helst på sin bitring som legat i frysen eller på majskrokar.

Han har även provat hoppgunga hos sin kompis I idag. Det var kul. Gåstol var sådär.
Vi promenerade i Torslanda. Mycket trevligt.
Lilla M var förtjusande. Precis som mor sin.
Stora I var mycket vänligt inställd till Gus, hon ville äta upp honom.
Det försökte mamma M förhindra.
Jag försökte förhindra att min son åt upp I:s kläder. ALLT ska in i munnen.

Idag har jag fått min första julklapp. Den säger klick och är jättefin.
Jag är tacksam och ska ut och fota järnet imorgon!

Nu ska jag gå och lägga ikull mig. Hoppas att lilleman är så trött att han sover till 5 imorgon.

Just ja, Jag har fått tid för operation. Den 20 november ska dom öppna vänster handled. Läskigt och bra. Vi lämnar det så.
Mamsen kommer ner.

Till er alla men speciellt till min Fia:
Pussar!

Regn, gråväder, söndag.

Hugaligen. En Fars dag i regnets tecken.
Vi är småtrötta hela familjen. Mina pojkar har precis käkat lite lunch.
Regnet smattrar mot rutan och katterna sover båda två.

Vi ska bara ha en lat, skön och mycket lugn söndag ihop.
Gustav sitter bredvid mig i soffan med sitt tangentbord. Nördfamilj.

I går hade vi köksinvigningsfest. Mycket trevligt. Gustav fick träffa två av sina tjejkompisar. Stora M och lilla M. Stora M och Gustav satt mittemot varandra och lekte. Hon snodde Gustavs leksaker och lade dom bakom ryggen. Det gjorde vår son en smula förvirrad. men enligt mamma C så lär man sig sånt på Öppna förskolan!

Maten blev jättelyckad. Jag gjorde tjälknöl och tabbuleh och en Qournsallad. Tastes lika chicken…. Vi åt glass och maränger till efterrätt.
Det blev inte så sent eftersom vi har bebis och över hälften av dom som var med antingen har barn eller är på smällen. Då orkar man inte parta till kl 03….
Men vi had jättetrevligt och till er som inte kunde komma så säger vi välkomna en annan gång!

Som en del av er vet så var vi på Monster Magnet i torsdags. Vi startade kvällen på Hard Rock café, så passande. Vi åt gott och pratade en massa. Jag kände mig allmänt naken utan en unge som klänger/vill bli matad/skriker. Vi pratade faktiskt inte bara om vår son. Vi lyckades även avhandla inköp av en ny kamera. Ska vi eller inte?
Väl på Trägårn så såg jag en del folk jag kände igen från diverse andra konserter/ festvaler. Det var jättekul.
Förbanden var mycket mystiska. Dåliga rent ut sagt.
Så jag drack en öl eller två.

Men så klev dom på. Startade med tre av favoritlåtarna på en gång. Svettigt. Jag studsade runt lite och dansade lite för mig själv och njööööt!
Hela konserten var mycket bra. Bra låtar och en frontfigur som tappat figuren (gammal och lite tjock) men inte tappat sin röst.

Vi åkte hem mycket nöjda.
Gustav hade också haft det kul. I alla fall tills vällingdags. Men vi skriver väl inte om att han skrek sig till sömns…. Lilleman. Mammas gris.

Han smaskade i sig välling kl 01 och sov till nio morgonen efter.

Han har dessutom sovit två nätter igenom nu. I vår säng. Eller ja, han har startat i sin egen säng men avslutat natten hos oss.
Usch, vad jag tycker det är svårt att veta om man gör rätt!

Nu har Ola lagat lunch. Jag ska äta upp den och sen återgå till att leka med sonen och alla fina leksaker han fått låna från stora, fina O! Tack så mycket säger lilleman och skickar en blöt puss!
Mamman skickar en puss till Fru L!