98% av de bloggar jag läser har under den senaste tiden tagit upp, behandlat, argumenterat, skällt på, kritiserat och recenserat Anna Wahlgren och hennes dotters bok.
Jag har inte läst Felicias bok, kommer göra det när den kommer på pocket. Vi har sett henne på Skavlan, jag har sett henne på morgon-tv, det sammanlagda intrycket är en rätt trasig tjej som säkerligen har haft det skittrassligt.
Men jag har några funderingar om Anna själv. Jag har läst utdrag ur Barnaboken, läst trådar på Wahlgrens forum, sett människan på filmer där ”ömma järngreppet”, ”solfjädern” och ett till ”verktyg” visades, jag har lyssnat på henne i debatter och sett henne på tv rätt många gånger.
Mitt samlade intryck av henne är att hon absolut inte kan ta kritik, hon tycker bara att hon kan nånting om barn och hon ser inte att andra kanske inte vill göra som hon tycker är den absoluta sanningen.
Alltså, jag har svårt för människor som är tvärsäkra… Jag gillar människor som ifrågasätter idéer, sanningar och sig själva, men om nån säger: Jo, men så ÄR det! Jag har bestämt att det är så och inget nån, någonsin säger kommer få mig att ändra på mig!!
Varningsklockor!!!!
Jag har ett par frågor till Anna Wahlgren. Hon kommer aldrig besvara dom. Men jag ställer dom ändå.
1. Varför tycker du att man ska lära små, små barn att bli självständiga? Bara för att du fick lov att lära dig att ta hand om dig själv tidigt betyder väl inte att det är något eftersträvansvärt?
2. Ska man ramsa sin ledsna man/flickvän/älskare också? Om nån vaknar av en mardröm och ber om lite närhet ska man då bara trycka sina händer mot ryggen tills personen blir stilla och ramsa: God natt god natt sov så gott!
Om den personen funderar (frågar) vad i hela helvete man håller på med kan man backa ut genom dörren och ramsa lite högre: God natt god natt SOV SÅ GOTT!!!
Om nu personen börjar undra högljutt om du blivit galen så kan du väl ta och skramla lite hemtrevligt med disken och sätta på lite musik!
Tids nog tystnar nog frågorna (skriken). Antingen på grund av att personen tröttnat på ditt idiotiska beteende eller också har den packat sina väskor och lämnat dig…
(Det skulle jag göra om jag blev så jävla galet behandlad. Men små barn ska man göra så med.)
Vi har två fantastiska ungar.
Ingen av dom är osäker, båda två har varit tidiga i sin utveckling, dom är inte hämmade på nåt sätt, dom sover ca 12 timmar/natt.
Inte alls som AW påstår i sin krönika om hur illa AP-föräldrar behandlar sina barn….
Jag vill inte länka till hennes sida men den hittar ni lätt om ni vill läsa.
Vi uppfostrar våra små efter tre ord: Närhet, kärlek och trygghet.
Det plus en skopa sunt förnuft kommer man långt på.
